Le, du är med mig

Tänk alla de gånger man suttit förkrossad, nedstämd och helt utan hopp. De gånger då det helt plötsligt inte existerar något "vi mot världen" utan något mer likt "världen mot mig".

Handen på hjärtat så har jag minst ett sådant ögonblick om dagen. Mjölken är slut; förkrossad. Alla strumpor som någonsin funnits är borta; förkrossad. Tandkrämskorken vill inte samarbeta (kmr du ihåg?); förkrossad.

Okej, fullt så allvarligt är det inte men ni förstår sammanhanget. Det som är bra med det jag just beskrev är att jag blir lika glad som jag kan bli förkrossad av lika små ,och för andra, triviala saker.

Det kanske är några utav de viktigaste egenskaperna vi har. Förmågan att kunna uppskatta saker, och personer, och förmågan att faktiskt kunna bli sårad. Om vi inte kan bli ledsna över något, kan vi inte heller uppskatta dom på samma sätt sedan.

Tänk på det.

Fred.

hörlurarnas domedag

Något som är beyond irriterande dagar som dessa är när mobilbatteriernas lilla ikon lyser röd på displayen. Ett illavarslande tecken som får mig att hysa obehagliga känslor, tankar och... ja, vad det nu kan vara. Varför, varför, varför? Varför just nu?

Med nu menar jag stunder, minuter, halvtimmar. Exempelvis bussfärder då man vill se lite hård och självständig ut. Speciellt om man sitter ensam. Så. När man sitter där och vill ta vara på varje dyrbar sekund med en icke-död mobil som kan spela upp härliga beats vill man inte ägna flera minuter åt att trassla upp hörlurarna!!!?

Something has to be done! Någon lösning på detta oundvikliga problem måste finnas. Jag har försökt allt. Rullat ihop hörlurarna. Vikt dom på åtskilliga sätt. Förvarat dom i påsar (läs vante). Men ingenting fungerar. Någon Einstein där ute måste snart klämma fram med en superidé. Världen kan inte hålla ute länge till. Domedagen är nära.

Fred.

Big pack chilinötter och lågstadie-läsförståelse

Jag har en trés charmig kusin. En sån kusin som vill visa sin pappa hur man dricker snaps som en man, en sån kusin som är sådär härligt lillgammal och charmig i alla lägen. Denna charmknutte till kille, för det är en kille, har en hotmail och därmed en msn som han använder rätt så flitig. Självklart är jag en av de lyckliga i hans kontaktlista och självklart skriver vi med varandra så kärleksfullt som bara kusiner kan.

Charmknutten aka Johan skrev hej och så rullade de vanliga msn-fraserna på. När vi kom till den oundvikliga frågan "Vad gör du?" svarade han " läsförståelse, har det i läxa men det går inte så värst bra". Jag som är väldigt hjälpsam tänkte försöka mig på denna förståelse, hur svårt kan det vara? Jag fick tjata lite på honom för han ville inte skicka frågan som han hade problem med först, han sa att jag inte kunde hjälpa honom om jag inte hade läst texten. Men tillslut lät han sig övertalas. Frågan löd: Varför blir det så få kakor när alfons bakar?

It's a hard life.
Fred.

Grr?

Det har onekligen varit en intressant dag. En livs levande tiger gick omkring i matsalen med både soppa och våffla på matbrickan. En klasskompis stod bakom och såg en aning förvirrad ut. Tigern stod i matkön och svängde (viftade?) på svansen samtidigt som den ivrigt klappade tassarna gång på gång. Det är inte varje dag en tiger får våffla med grädde och sylt i skolan. Det är ifs inte ofta en tiger befinner sig i skolan överhuvudtaget. Lås era dörrar, bomma igen era fönster, bunkra upp.

Imorgon anländer lejonen.

It's not meant to be

Matte - En sammansättning av bokstäver jag tycker mycket illa om. Jag har aldrig varit en räkne-människa. Let's face it; jag kan knappt multiplikationstabellen.
Man kan ju fråga sig varför jag inte fått matematikens gåva. Jag antar att det är så enkelt som att It's not meant to be. Under senaste mattelektionen kämpade jag med potenser och parenteser. Mitt i en uträkning (på miniräknaren såklart) händer det: ERROR.
Ett tecken från ovan?

Fred.

Vadå kaffe?

Vad är grejen med kaffe?
Jag fick en kommentar för ett par dagar sedan som löd: Men Anna, när ska du börja dricka kaffe då? Du går ju faktiskt på gymnasiet nu. -WHAT?
Kaffe? Moi? I Don't think so.

Jag har faktiskt försökt dricka kaffe, men det är något med den vidriga smaken som inte riktigt funkar för mig. Hur kan man bli beroende av något så... äckligt? Efter en stunds försvarande och argumenterande om varför te är så mycket bättre ( Te är bättre) än kaffe hör jag detta: "Man lär sig tycka om det"
Ursäkta vad sa du?
Lära sig? Vadå lära sig? Vadå kaffe?
Ska man tvinga i sig den bruna äckel-drycken tills ens smaklökar är så brutalt misshandlade att man inte känner smaken längre? Nej... Jag fattar verkligen inte grejen.
Men... För att vara lite positiv och för att mer än hälften av Sveriges befolkning dricker kaffe. Jag skulle kanske kunna tänka mig något sådant här. Möjligen. Men jag lovar ingenting.


Fred.

splittringen som skakar sverige

Jag lyssnade precis på hip hop med Snook och en ytterst grotesk tanke slog mig. Jag såg löpsedlarna framför mig. "Splittringen som skakar Sverige - Snook går skilda vägar"
Jag som avgudar Snook, och som inte kan få nog av dessa gudomliga gossar, deppade ihop totalt. Ryktet om att dom ska splittras har gått runt ett bra tag men det var inte förrän nu som det verkligen sjönk in.
Jag kollade självklart upp detta groteska påstående och till min och resten av alla snook-lovers glädje är det endast ett rykte.

"Alla som påstår att Snook har splittrats är våldtäktsmän!"

Tänk om Daniel Adams-ray flyttade hit... Han skulle kunna bo granne med mig. Mysiga grillkvällar på altanen med utsikt över brevlådorna. Myggorna som svärmar över oss. De trimmade mopederna som kör fram och tillbaka på vägen nedanför. Åh så romantisk, en riktigt förortsdröm.

Mer snook åt folket!
Fred.

Att vara eller att inte vara... Det är frågan.

Teater... vad är grejen med det?
Jag har teater i skolan som estetiskt val. Det är inte särskilt jobbigt, eller tråkigt... Men det är inte överdrivet roligt heller. Man tröttnar lätt på att göra ljudeffekter när någon klämmer en finne eller när någon smäller igen en dörr.

Vi började den senaste lektionen med " ett, två, tre, rött ljus". Hur givande är det? Inte för att jag personligen skulle vilja jobba inom teater, eller har något större intresse i teater som hobby... Men ändå. Vad ska vi göra nästa gång... kurra gömma?

You seek and I'll hide
Fred.

Ett mjukare sverige!

Jag har en vän som berättade om en grej häromdagen. En grej som imponerade på mig ganska mycket.
Denne vän har tillsammans med sin flickvän startat ett litet projekt som går ut på att omvandla Sverige från ett knäckebrödsland till ett mjukt.
Hur gör man då för att bidra till ett mjukt Pågen-Sverige?
- BE NICE!
Var inte grinig mot kassörskan, le mot brevbäraren, kasta inte sten på kajorna som sitter ovanför ditt sovrumsfönster varje morgon och väcker dig med sina never-ending kaj-läten.

Var med och gör Sverige till ett mjukare land!
Vännen heter Samuel Wincent-Dodd

Tips från coachen
För att värva folk så måste man börja få folk att göra lite små saker. Det kan bara vara att skicka ett sms till en kompis där det står; "le till nästa person du möter"
och sen kan du få dom att börja säga "hej" och le till busschaufförer och expediter. och efter det så kan man börja göra lite större saker som att gå fram till en person och säga "åh gud vilken snygg kappa du har, du passar verkligen i den!" för det är dom komplimangerna som sätter sig. komplimanger från främlingar, helt oprovocerat!
och sista steget kan vara att göra streat art, typ skriva en skylt där det står "du är mysig", för då går massa människor förbi den och tänker; "ja så är det" och ler lite för sig själva^^

se där, ut och gör lite nytta nu folks!

Fred!

Anna Engla Juhlin

Namn är en statusgrej. Hur hur häftigt är det inte att heta Valentin tillexempel? Det finns hur många exempel som helst. Sen finns det en del namn som inte riktigt klickar. Hur kul kan det vara att heta Pompador?

Namn som borde vara förbjudna:
Frideborg
Gunlög
Jutta
Mabel - Eller ännu värre... Möbel-
Ragnhild
Ursula
+ alla namn som rimmar på ngt könsorgan eller liknande

Adéle däremot...
Now THAT'S a name!

Fred.

glaciär + osthyvel = sant?

Något jag stör mig på är när människor tar upp två säten för sig själva. Nu snackar jag om bussplatser när en människa sätter sig längst ut på sätet för att... jag varför då? För att slippa sitta bredvid någon annan? Folks, det är en buss.

På bussen idag var det en hel grupp med barn som ockuperade varje säte på samma sätt som jag just beskrev. Dem satt där med sina nalle puh och pokémon ryggsäckar och skor med kardborreband och såg livrädda ut. Jag antar att det kill vs tjejbacillerna som gör sig hörda.
Situationen gjorde att jag fick stå upp. Jag klarade såklart av det, stjärna i kanten till mig för att jag log snällt och försökte få en liten tjej att hoppa in ett steg. Hon nappade inte. Men jag klarade mig som sagt.

Vad skiljer sig mellan en glaciär och ett vanligt snöfält?
Svar: En glaciär är ungefär som en osthyvel.

Flickan som svarat på denna fråga hade självklart skrivit lite mer än så men det var inte lika roligt. Hon gjorde min dag! Om en morgon börjar med ett skratt kan man nästan förutspå att resten av dagen kommer bli bra. Jag intalar mig det iallafall.

En fas

Det var en fas. Jag antar att jag kommit över den nu. Dagen började med ett två timmars matteprov.

he-
-rre-
-gu-
-d
Jag lärde mig att kameler faktiskt kan väga över 150 kg. Vilket är ganska imponerande, enligt mig iallafall.
(kameler väger ca 600 kg, eller något i den stilen)

... Det gick alltså dåligt på provet.

Så har man avverkat ännu en helg. Idag blir det eftersnack och motion i form av kibox.
När man har rörigt som orginisationsprincip blir det lätt att saker försvinner. Jag som i vanliga fall har ett ganska städat rum har förlagt det mesta av mina saker. Varför vet jag inte. En rubbning av något slag. Så måste det vara. Helt klart.

Dagens spelningslista.
Arctic monkeys - Scummy
Franz Ferdinand - Bang bang
The cat empire - rhytm
Florence Valentin - Upp på sociala
Peggy Lejonhjärta - Hanna med H
Lasse Lindh - Du får mig hur lätt som helst

Plötsligt sa hon med sitt fjortisplut; vännen, det är slut

Jag begav mig, klädd upp till öronen (bokstavligt talat), till min vän Sofia. Det var och är fortfarande storm ute. Men det hindrade inte mig från att bada. No kidding. Jag badade visserligen inte ute i det fria, kalla, mörka vattnet. Utan i en uppvärmd bubbelpool. Men... Ute som ute, eller?

När tiden inte räcker till...

Imorgon har jag spanska-prov. Spanska prov för mig är lika med IG. Man tycker ju att jag borde sitta med näsan i el libro de espanol och gå igenom verb som hablaba, hablabas, hablabais och hablaban. Inte nog med att man vrickar tungan när man uttalar dom så är dom riktigt jobbiga att hålla isär. Så vad gör jag då för att förstöra för mig själv ångående min utbildning? Jag kommer på totalt onödiga saker att göra.

vad jag har gjort idag:
1. Besöka vårdcentralen. - Nödvändigt men var det verkligen nödvändigt att kolla alla (jag menar alla)tavlor och glasskåp samt tandkrämsutbud på vägen ut?
2. Komma hem, äta mat. 30 min.
3. Vara på mitt rum och göra ingenting. 30 min.
4. Vara på mitt rum och ordna med kontaktbilder i telefonboken. 15 min.
5. Vara på mitt rum och sortera CD-skivor. 10 min.
6. Vara på mitt rum, öppna spanska boken. 5 min.
7. Vara på mitt rum, hitta rätt sida i spanskaboken. 5 min.
8. Vara på mitt rum, börja plugga. Hände inte.
9. falla för bredbandets fantastiska dragningskraft. 40 min.
10. skriva blogginlägg. håller fortfarande på.

Lycka till.

senaste

Min klass har blivit med bilddagbok. Besök den här.
Jag bidrog med visningsbilden.

Lovely!

I ( love ) Robot

En ganska meningslös dag som fyllts ut av filmer... Fyra filmer rättare sagt. Från att jag vaknade ända tills nu har jag inte gjort annat än att se på filmer. De filmer jag så vackert beskådat är I Robot, Sin City, Troja och Robotar. Tres underhållande. Jag har förälskat mig i animerade filmer! okej... en överdrift men jag gillar dom starkt! Dom har så mycket humor i sig att det är helt sjukt. Jag såg Madagaskar för ett tag sedan, hade inga som helst förväntningar på den men oh vad jag misstog mig. Den var beyond bra! "Robotdansen" var en av de mest roligaste scenerna. Känner att det blev lite mycket robotar i detta inlägget?

Iaf. Just nu känner jag att jag babblar på, fast skrivandes... Vill få ur mig massa saker på msn men ingen bra är inne!!!!!!!!!!!!!

Actic Monkeys har ännu en gång fått mig hjärta att bulta. Kolla in deras video här.

Fred.

På is

Vi befann oss på tintin, bland vaniljljus och bakelser och lungförgiftare. Och vi gillade det. Ganska bra beskrivet? ...uhum.
Tack brudar för en underbar kväll.

T to the I the tanic

Efter en hel dags ätande och ätande endast med Isabelle och Isabel mår jag ganska hyfsat. Dagen är historisk jag är inte längre en titanic-oskuld. Min debut innehöll dock inga tårar men nästa gång, då ska jag gråta som om jag hade alla världens rödlökar springandes efter mig. Ursäkta liknelsen...

Fred.

Tänka sig

...Just nu avundas jag Elisabeth som är ledig och befinner sig på betydligt varmare och sydligare breddgrader än vad jag gör. Längtar efter sommaren något så fruktansvärt. Blomkålsformade små vita moln över ett behagligt medelhav. Mörka skönheter med bruna överkroppar och blottade nyckelben. Kalla Sverige känns inte alls kul för tillfället. Det man har att se fram emot nu är lovet som börjar... imorgon!

Till allas glädje, speciellt min, kan jag nu meddela att efter den 21 mars bor jag inte där jag bor just nu utan flyttar till en mycket behaglig lägenhet i Lerum! Det känns mycket bra faktiskt. Har redan planerat mitt framtida rum. Lovely!

All for today.
Fred.

"...Hon hade fyllt sexton och han skulle. Hon var fantastisk, men inte hans. Minns hon?
Alla kvällarna på golvet framför hennes stereo. Ed Harcourts röst. Hannes som bad Jessica att lyssna extra noggrant när rösten kom fram till första raden i andra versen i ”She fell into my arms”. Jessicas rum var inte ostädat men rörigt. Böckerna han hade lånat ut till henne, med små citat av Håkan Hellström på fortsättsbladen, låg orörda i en stapel på golvet under sängen. De drack te och låtsades vara vuxna. Eller så satt de bara tysta och det var också ganska okej; allt som hördes var bilarna ute på gatan och det sugande ljudet av hennes läppar mot den varma porslinsmuggen. Hannes och Jessica var bara vänner, bara vänner. Än så länge. Det sista var hennes tillägg, om någon frågade. "

Nu är det fjärde gången jag läser detta välskrivna mästerverk. Ronnie Sandahl!

Hej-jag-heter-anna-mina-grodben-ser-udda-ut-när-jag-skuttar.

I samma takt som mörkret drar sig undan lite tidigare för varje morgon så stiger humöret. Knastrande steg över en kall och torr fotbollsplan för tankarna tillbaka till lågstadiet, hopprep och studsbollar. Underbart tycker jag!

Plötsligt vill man göra ett litet skutt för sig själv i vad jag skulle vilja kalla vårsolen. Men det gör man ju inte, det skulle se lustigt ut om alla skuttade omkring för sig själva så där.

...Och det skulle se mycket lustigt ut om jag tog en glädjeskutt. För jag kan inte skutta på rätt sätt. Mina ben viker sig och ser allmänt udda ut. Vad är grejen med det liksom? Det är en fråga jag ställt mig sen tvåan. Barn kan vara så elaka ibland.

Fred.

en tanke: Lever Kalle fortfarande?

Vad är grejen?

Något jag inte förstår är varför individer av det manliga släktet skriker när dom kollar på sport? Speciellt Fotboll. Jag förstår inte grejen med det. Är det något med testosteronet som gör dessa gapande killar/män/gubbar mindre intelligenta? För tillfället alltså. Jag menar, folks, dom kan inte höra er!!! Erat lilla vrål påverkar INTE ronaldinho o hans spanska crew.

Okej, jag kan ju förstå om man är ett gäng, man är inne i matchen triggar upp varandra och så plötsligt kommer det *vrååååål*. Men när man är ensam? Vad är grejen med att skrika rätt ut i luften och låta som att man får benet amputerat? -ingen bedövning vill jag tillägga.

Jag kan inte ens prata för mig själv om jag är ensam. Det känns alldeles för... dumt.

Nej, detta förblir för mig en gåta.

Det var då jag gav upp och började äta istället...

Igår kväll, klockan 9, gick jag oskyldigt och snällt på gatan på väg hem till Bella. Det var lite mörkt, lite kusligt, lite som vanligt på hästhovsvägen... Jag som är extremt mörkrädd var inte alls rädd igår, jag vet inte vad det berodde på men jag var i varje fall inte rädd. Men så plötsligt hände något otroligt sjukt!

Jag hör ett prassel och POFF, så släcks gatulampan ovanför mitt huvud! Jag trodde jag skulle svimma! VAD FAN HÄNDER!?

...Ngt står inte rätt till. Be WARE!

Min faiblesse

Det har onekligen varit en kall, lång och ensam vinter. En vinter som är på väg bort. Jag kan ju bara hoppas på att våren för med sig värme, kärlek och passion. Det är klyschigt, jag vet. Men ibland lever jag för klyschor.

Eller vem försöker jag lura? Jag ÄLSKAR klyschor, fullt ut. Lika mycket som jag älskar musik, kläder, mat, killar, så älskar jag klyschor. Det är bara en av mina många, mååånga faiblesser. Gillar jag romantik? Jag gillar , älskar, det som är beyond romantik; klyschor.

Jag blir trés förvånad om jag får uppleva det själv snart.

fred.