Efter en hel dags ätande och ätande endast med Isabelle och Isabel mår jag ganska hyfsat. Dagen är historisk jag är inte längre en titanic-oskuld. Min debut innehöll dock inga tårar men nästa gång, då ska jag gråta som om jag hade alla världens rödlökar springandes efter mig. Ursäkta liknelsen...
Fred.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar