22 augusti 2007

I'm singing in the rain?

Visst är det så att vädret är ett väldigt populärt samtalsämne...
Frågan är varför? Hur kan lite regn intressera så många människor (hela världen?)?
Det kanske bara är något man sticker in i kallprat då och då för att man inte har något bättre att säga? Jag ska från och med idag inte prata väder med människor.
Jag ska göra uppror.

Fast väder är inte alltid så tråkigt, solen tillexempel, solen gör alltid människor glada. Människor som inte har sol under sin semester blir lättare deprimerade än människor som har sol under sina lediga lat-dagar. E-vitaminer utlöser endorfiner i kroppen som gör att man blir på bättre humör. Vad jag kan. ca 60% av all statistik hittas på under tider man pratar, och som i mitt fall, under tiden man skriver. Kul.

Så, nu har jag skrivit ett helt inlägg om endast väder. Ser man på. Vädret kanske inte är så illa ändå?

21 augusti 2007

Yes God it's true - I'm still alive

Ja det rä sant, jag lever, även om jag inte trodde att jag skulle det igår. Gårdagen var den värsta i mitt liv. Tack och lov så har jag mina vänner kvar, en bit ifrån bara. Vi var på Nrj in the park igår efter skolan, och så åt vi på Paprika. Det var väldigt mysigt alltihop.

Dag två i skolan började dåligt men slutade bra. Och nu känner jag mig normal igen. Jag känner mig oerhört lättad. Imorse när jag vaknade ville jag verkligen inte gå till skolan och jag trodde att mitt liv var slut. Okej, lite överdramatiserat...

20 augusti 2007

It's time

Skolan börjar idag...
Skolan.
Börjar
Idag.

Inatt kunde jag inte sova, men jag vägrar att tro att det har något med min så kallade "nervositet" att göra. För jag är inte nervös, inte på riktigt. Jag antar att det kommer under uppropet, Jag kommer inte kunna svara när dom ropar upp mig, alla kommer peka på spagetti-högen på golvet. Jag kommer bli igenkänd som Pasta-Anna. Gött.

18 augusti 2007

Lite nonsens

Detta var det underligaste jag skrivit hittils i mitt liv. Sjukt.

17 augusti 2007

Thank you Balt... thank you very much

Tack gud, tack för allt.

Jag tänkte prec skriva ett väldigt i nvecklat inlägg, men jag får besök?! mitt liv har fått en mening

10 augusti 2007

However much you use me baby, come on use me more

Klockan är 03.08. Och jag kommer på mig själv med att tänka... " Vad gör du nu?"

Det är samma himmel överallt. Det vet ju alla. Himlen kan vara ständigt närvarande och nära, samtidigt som den är så oändligt långt borta.

Klockan är runt två på natten, utanför fönstret är det 29 grader, innanför är det 24. Jag kan inte sova. Och allt är bara så typiskt. Det är typiskt att mitt lakan snott sig, det är typiskt att AC.n låter som den gör. Typsikt alltihop. Det är ett förvånansvärt dåligt humör jag vaknar upp med den där natten klockan två. Och plötsligt förstår jag innebörden med att "vakna på fel sida". Jag ser ut genom fönstret, efter att ha rest på mig och vänt mig om. Typiskt att fönstret ska vara åt det hållet. Jag ser karlavagnen uppenbara sig, hemma känns inte så långt borta längre.

Det är mörkt ute, jag har släckt alla lampor där nere, det är tyst nu. Alla salongsberusade 40+ människor har gått och lagt sig. Jag känner mig mäktig där jag tassar runt i en alldeles för stor tröja, samtidigt som jag känner mig liten. Jag klättrar ganska vant uppför stegen som fungerar som trappa upp till mitt sovrum. Takfönstret är öppet. Jag känner redan nu hur det kliar över hela kroppen av alla myggbett som kommer irritera mig så småningom. När jag ligger i min säng har jag takfönstret ovanför mitt huvud. Utanför fönstret ser jag karlavagnen.

...tillslut är vi på väg hem igen. Vi ser knappt varandra. Vi tre i sommarnatten, vi är nära varandra. Såhär ska det alltid vara. Vi ser alla upp mot himlen. Vi pratar om det mesta och allt känns bra, det är sommar och jag är omgiven av mina bästa vänner. Ovanför våra huvuden ser vi karlavagnen.

04 augusti 2007

Stenskott

Klockan är 12.18 i skrivande stund. Jag är inomhus, det är sol och blå himmel ute. Kul. Jag var ute och klippte gräset för en stund sedan. När jag kämpat i en timme och sjuttio minuter körde jag över en sten med gräsklipparen. Stenen fick en jävla fart och slungades rätt in i mitt smalben, ni vet mitt på själva benet. Herre min gud vad det gör ont! Ett äkta köttsår blev det minsann. Inte illa. Så efter ett blodigt köttsår, en blåsa och ytterligare några myggbett sitter jag här, inomhus. I'm having a blast.