Det var på den tiden världen bara var vår

<

Jag minns när jag hade endast en sann vän, som jag tyckte då. Hon var mitt allt, och jag var hennes. Vi delade allt. Vi bodde hos varandra. Veckor i sträck. Vi kunde inte få nog. Vi tänkte att såhär skulle det vara för alltid. Vi bestämde vad våra barn skulle heta, hur dom skulle se ut och vart vi skulle bo. Våra barn skulle bli bästa kompisar precis som vi. Vi köpte likadana kläder och skor. Omedvetet och medvetet. Vi kunde prata i telefonen i timmar. Inget kom någonsin imellan.

Vi hade hemligheter om allt. Vi var oskiljaktiga. Vi bodde långt ifrån varandra. Men varje gång vi träffades fortsatte vi från där vi tidigare slutat. Vi hade något speciellt. Och det visste vi om. Det var på den tiden vi var små. Vi skrev varandras namn på våra armar. Varandras autografer på våra ben. Allt var på den tiden världen var vår.

Tror du verkligen det?

Tror du på ödet. Jag vet att jag gör det. Tror du på naiva önskningar? Jag vet att jag gör det.

Jag tror att om man tappar en ögonfrans, lägger din i handen, blåser bort den och sedan önskar sig något kommer den önskningen slå in. Jag hoppas det i varje fall. Jag tycker om att tro det. Jag tror också att nycklar på bordet ger otur. Ibland lägger jag mina nycklar på bordet bara för att utmana ödet...

Jag tror att man vill något tillräckligt mycket kommer man få sin vilja igenom. Jag tror att det finns någon för alla. Ibland är det den personen som man inte lägger märke till. Ibland är det den personen som man lägger märke till för tydligt.

Tror du på spöken? Jag vet att jag gör det. Jag tycker om att tro att det finns en viss närvaro runt mig hela tiden. Tror du att olika slags gudar finns? Jag vet att jag gör det. Det är en tröst att tro. Tror du att efter motgång kommer framgång? Jag vet att jag önskar det. Tror du att en önskans uppfyllelse är ödet? Jag tror inte det. Jag tror att man påverkar sådant genom ens egna handlingar omedvetet eller medvetet.

Tror du på allt det här? - Trodde inte det heller...

tuut tuut, laktos fjortis

Så... Började dagen med np matte. Gick inte bra. Fortsatte sedan med... ingenting. Lärarna hade visst inget emot att jag gjorde just ingenting. Efter ingenting var det valborgsfirande. Sjung sjung, klapp klapp. Väldigt mysigt.

Senare på eftermiddagen åkte jag, Lina, Sofia och Bells till lerum, tog tåget till Gbg. Vi träffade Erik, Fanny, Madde och Emelie. Det blev puss puss, kram kram med Fanny och Erik, vi sjöng Olof sången dessutom. Högt. " hej hej, jag heter Olof. Jag jobbar på en smeeeetfabrik. Hej hej jag heter Olof. Jag jobbar på en smetfabrik. En dag kom min chef fram till mig o sa: Olof" osv osv.¨

Sedan...kollade vi runt en massa, jag köpte mina röda skor till min nyckelpige-klänning. Japp. Sedan var det glass. kolla kolla, wow wow. Sedan åt vi en massa mat. Väldigt trevligt. Sedan sprang vi genom hela nordstan till tåget. Hade tyvärr sett fel på klockan. Ingen brådska där alltså. Sedan var det moppe som gällde igen. Wroom wroom, sväng sväng. Fotboll. Mkt kul. Sedan var det bus bus, tut tut. Körde som galningar och tutade sönder några. Stackars flicka. Sedan skrek vi till N att han var snygg, tummen upp blev det på de.

Det var alltså dagen idag. Just nu känner jag mig helt knäpp. Jag slutar här med detta inlägget, ska börja på ett nytt nu. Mer kreativt. Tjohej!

betagen och förvirrad

Jag känner för att skriva så mycket. Jag vill så mycket. Men jag tänker skriva lite. Jag gör så lite. Jag vill för mycket. Jag gör för lite. Jag låter denna bilden tala för sig själv. No shit sherlock...

I'm still in love with you Claes- Göran

No shit Sherlock.
igår stängde jag av datorn kvart över 1. Gick upp kvart i sju. Jag var trött som i hej-jag-somnar-om-jag-sätter-mig-ner-trött. Jag drack the och red bull till frukost. No shit Sherlock. Inte den bästa frukosten kanske men men.

Idrotten var udda. Vi spelade rugby, Isa var galen och hoppade på mig två gånger. Jag minns dn tiden när vi höll på i innebandyn när vi spelade match på träningarna. Jag var back men gick på Isa fastän hon var center (överenskommelse). Det var det enda jag brydde mig om, såfort Isa kom över halva plan sprang ajg rätt på, pooff, iväg med bollen till andra sidan igen xD Det var så himla kul. Vi skrattade ihjäl oss vid varje byte.

Sedan fick vi tillbaka våra nationella prov i svenska - uppsatsen och läsförståelsen. Jag log inombords näe jag såg resultaten mvg, mvg. Yey för mig tänkte jag. Men jag är ingen sån som skryter... Så jag satt där o lyssnade på Lenas blablabla. Sedan när Sofia frågade mig hur det gick sa hon " åh, du är alltid bra, du är bäst, hur kan du vara så bäst. Jag menar jag fick vg,vg o du ba, mvg, mvg o blablabla"
Jösses människa sluta genera mig. När jag såg mina betyg blev jag varken glad eller ledsen, det kändes tomt. Precis som att jag var van. Jag vet att jag kan, jag visar att jag kan. Jag kan utan att göra något. Det kommer bara så för att jag kan. Kan, kan, kan. Jag gillar det. Skriva, kan skriva. Skriva, älskar att skriva.

Efteråt tog Lena in mig i personalrummet. Hon sa till mig: Du fick mvg på båda delarna... Hur känns det? och så log hon brett. Jag sa till svar: Ja, jo. Jag vet inte riktigt....

Sedan gick jag. No shit Sherlock. Efter det fick jag och grabbarna en rejäl utskällning. "HUR KAN NI BARA SKOLKA SÅDÄR?! JAG ÄR GRYMT BESVIKEN!"

Gick hem med Kimberly och Max. Kimberly o jag har blivit vänner nu på sista tiden, kul kul kul.
Placerade mig vid datorn och befann mig på samma ställe i ca tre timmar, sedan bytte jag dator och hej hopp så satt jag där i två timmar till. No shit Sherlock. Pratade om sommaren. Ooh sommar <3

Rövbert och jag snackade minnen, vi började på NO.n och kunde helt enkelt inte sluta. Vi diskuterade vindkraft, minnen och Apple. Så kul var det. Sedan blev det filmsnack. Jag jobbade riktigt bra på lektionen... Hann skriva en rubrik "Energi - vindkraft".

Det är så lätt att bara koppla ifrån. Ni är underbara, utan er vore jag ingenting.
Ingen träning idag, kände att jag behövde repetera lite, inte för att det blev så mkt med det...

Jag sprang en runda också, jag var verkligen jättehurtig ett tag, sprang tre ggr i veckan, men det var ju som sagt ett tag sedan... men iaf, jag tänkte att det var dags att fortsätta, nu när serien är slut. Så det ska jag göra :D man måste ju förbereda sig lite inför stranden, nej huh. Förbereda sig inför stranden? gud, vad är jag egentligen, en kvinna i klimakteriet? skulle inte tro det...

Skolan blir bara bättre och bättre, jag syftar förstås på vänskaps-banden , som blir allt tajtare ;) Så typiskt är det... jag blir nästan gråtfärdig. Som idag tillexempel. På bilden, då satt vi där och knödde kring ett bord. Johan och Daniel målade som alltid likadant, med siktet inställt på G. Varsin uggla gjorde dom, Daniels var aningen bättre, men när johan gjorde en näbb som såg ut som en näsape-näsa (haha) tyckte vi att den blev sötare. Alla skrattade och började prata minnen... Söta, kära barn <3

Så det går framåt... <3

Jag gråter min kudde blöt, för ett barnsligt, löjligt svar. Jag säger saker jag avksyr, jag avskyr saker som låter för bra.

Jag vill vara du som du, men du vill vara som jag.

Ren statistik och lite chokladpudding

Så, kvällen var dramatisk, jävlar vad trött jag är på det. Jag längtar tills jag flyttar hemifrån...

Spenderade resten av kvällen at the ROSVALLS. Vi åt chokladpudding med vispgrädde, jag var tydligen udda, men förlåt mig då om jag nyser av choklad! ;) jag blandade genast ihop grädden med puddingen till en jämn smet, med mkt inlevelse vill jag lova. Det var först efter några minuter som jag upptäckte att tjejorna såg skrämt på mig ;) Haha... Sedan var det bara fram med kameran, se-vad-rolig-anna-är-när-hon-äter-chokladpudding...

Och värre blev det... Eftersom vi var mitt i vår svullo-fas så hämtade vi magnumglassar, till min förtvivlan märkte jag att det var mörk choklad på. Det var bara att bita ihop och försiktigt skala av chokladen, långsamt, men det gick. När Bella och Sofia nästan var klara, log jag nöjt och såg på mitt verk. Mission completed.

och ääännu värre blev det... sad but true. Tio i tio tog vi undan allt, sofia sköljde ur tallrikarna. Hon stängde av vattnet med en "smäll". Jag kan ju statistiken (A) så jag förklarade för henne. 80 % av alla fall där rören brustit under diskbänken har uppkommit för att man slår på krnen när man stänger av den, och det är främst tjejer som gör detta, jag sa allt med en sån där lite inövad röst. Inte med mening såklart... Ja. Många skratt anfall alltså.

På hemvägen var det puss hit o kram dit. Sofia har ju blivit väldigt kärleksfull på sistone, så hon skulle prompt ha en puss, och givmild som jag är så...

Men hon hade moppe-hjälm på sig, inte så lätt kan jag ju säga... Ska inte gå in på detaljer.

Kan man bli kär i ngn man inte ens träffat? - jaha ja, ja där ser man...

Söte söte

ibland önskar jag att jag inte vore så naiv...
Jag går där barfota i solen, viftar lite lagom på tårna, tar upp en vitsippa, skrattar lite, fantiserar lite...

Fy fan, ibland vill jag bara slå mig själv. Nej... jag tänker inte slå mig själv på allvar som Isabelle.

Jag och Bells tog moppen till lerum idag, jag har äntligen tagit steget, yes. Vi blev en timme försenade dock, bells har ju en sådan vana, jag kunde inte gör a annat än att vara tålmodig, nicka och le. Som alltid alltså...

Vi parkerade hos Hanna efter en kvarts brummande i hela bostadsområdet. Vi (jag) tog av mig min utstyrsel i form av mysbyxor och skinnjacka. Självklart hade jag på mig andra kläder under brallorna. Så vi begav oss till centrum, mötte några ilska gamlingar, men vi klarade oss helskinnade. Jag köpte ett välbehövligt kontantkort. Eller, behövligt vet jag inte... Men jag tänkte göra det behövligt, hahhahahahahahhahaa, watch out nu mina vänner.

På fredag smäller det, lite iaf. Då blir det gulligul för hela slanten vill jag lova. Hanna-pannas idé <3 Mowhaha, resten är censur

orkar
inte
skriva
mer


jag bara sitter här, ska snart sälja mig för en krona, Robert var högst bjudande. Men först ska jag dränka mina sorger i jamie cullums famn, bildligt talat alltså... O nu komme rjag ihåg, måste måste måste kpöa lindhs nya

kärleks-dumbom

rött vin, bort med vitt vin

Så var man hemma...
Torsdag förmiddag var mysig med syster. Vi fånade oss med kameran. Sedan bar det av till nilsericsons med vårt pick och pack. Datorn var med på tåget, Clara hade laddat ner Futurama, det sög! Stay away folks!!!

Sofie är en snäll typ, en hel påse med kläder hade hon lagt undan till mig och syster, o så kul.
Ettan var supermysig. Vardagsrummet, var hel i vitt, förutom fondväggen som, den också, var vit men med svarta björkstammar på. Gotta love it. Så i den ettan bodde sju pers. Helt sjukt eller hur. Men det gick. Det var synd om Emma dock. Christer snarkar som bara den, och Calle liksom...pyser med munnen. Stackarn. Hon var så trött. Hon drog med sig Calle och madrassen till köket vid fyra på natten.

Första kvällen åt vi på konsumtionsföreningen. Äppelvikens egna krog. Knökat var det. Det fanns ca 20 platser, medasn alla åt satt det ca 8 pers som trängdes i baren i väntan på ett bord. Och detta var tydligen en lugn kväll :O Helt sjukt.... E-type o en massa svenksa B kändisar hänger tydligen där hela tiden, inte denna kvällen dock.

Sthlm var i största allmänhet kul hela tiden, det var inte så stor skillnad mella gbg o sthlm,fast det e ju klart, vi har inte ngt kungahus o sånt där, men vem behöver det gentligen ;)
HEJA GÖTEBORG!!!

Vi åkte hem på lördagen, runt 10. Jag, Emma, Clara o Calle knödde ihop oss i baksätet, och ett enormt vattenpass. Vi hade kul. Efter 2 ½ timme stannade vi i ringarum, mobbat ställe det där. Vi köpte massa godis, Emma tvingade mig att en fjärdedel av hennes glass... Sedan slängde vi ut den genom fönsret, vi såg med lättnad på hur den missade bilen bakoms backspegel med två cm. När vi kom hem ( hem ljuva hem, Kyrkslätt) barukerade jag badrummet. Drog fram saxen och klipp klipp klipp klippte det kort. Det blev bra. Från och med nu är jag Alex personliga frisör. Hon blev väldigt förvånad när hon fick reda på att jag klippte mig själv sen två år tillbaka... Jag klippte henne och Emma på lägret btw, så stolt är jag ;) Mitt hår är kort nu iaf... Jag måste erkänna att jag saknar mitt långa svall men, samtidigt gillar jag det nya. Det är början på ngt nytt...Kanske?

Söndag kväll = "Fest"
middagsbjuding hemma...
"HEJ ALLA GLADA!", så började festen, kram hit o kram dit. Kände att dom hade vinat innan dom kom. Jösses alltså. 8 sprit-törstande 40+ människor. H-e-rre-guuuuud! Det var beklämmande. Nästan pinsamt. Min mamma spec, var ganska på snusen. När klockan var...sent. hade jag fått nog, Ulf lundells stämma strömmade ut ur högtalarna på nivå 75(!!!)
Jag trodde jag skulle dö. Jag bad dom sänka, men icke. Så taskiga var dom, fulla o allt. JAg var tråkig tyckte de. Så jag flydde ut till bilen, dåligt beslut.

Det snöade, och bilen var kall. Så där låg jag och huttrade, med kalla tårar strömmande nerför min kind. 40 minuter senare åkte folket. Jag var lättad och gick så fort jag kunde med stela ben och träskor. Musiken var kvar... Jag stegade surt in utan att kolla på ngn, försökte sänka, upptäckte att det vara fel fjärrkontroll ( vi i europa har alldeles för många fjärkonroller). Blev otroligt frustrerad och stängde av hel a skiten, mor fick ett fylleutbrott. "du akn inte bara komma och göra som du vill!" . Jag blev ännu surare, så fan heller, jag är exemplarisk. Faktiskt. Idag hade mor inte ngt minne av att hon sagt ngt i den stilen... Söta älskade mamma <3

Ägg är överskattat. Visste ni att vi svenskar äter 2000 ton ägg underpåskhelgen.... Sjukt.
Jag känner att jag måste göra ett inköp. En skiva. Lasse Lindh. Nu.
Spring-feeling all over.Love is in the air... Typ ;)

Göra-slut sången

Okeeeeeej... De som jag har allra närmast glider ifrån mig, igen. Fuck!

Jag fattar inte, inte, inte, inteeeeeee (8). Men det är skitsamma, inte skitsamma på det viset, för jag bryr ju mig fortfarande, men han får komma till mig helt enkelt.

Jag har kommit på en sak. Alla små söta par här i världen , de flesta iaf, har en låt som är bara deras. Jag har en låt som är bara min. Nu kan man ju tänka sig att det är Jamie Cullum, men icke. Jag är lite förvånad själv faktiskt, låten är... Trumvirvel... You give me something- James Morrison. Den tilltalar mig, och gör mig glad, jag vill bara sjunga jättehögt när jag hör den. Ute in public behärskar jag mig förstås. Och det är den låten som jag har när jag sjunger... I min dröm alltså.

Jag har ganska konstiga dagdrömmar, ofta. Dom brukar se ut som såhär. Alla i klassen måste sjunga en låt (musik finns till på ngt magiskt sätt, det är ju en dröm), och alla sjunger. Sen kommer jag, och alla tystnar, jag framför min melodi (You give me something) och woila, alla avgudar mig och jag blir kändis a la Britney Spears. Och det var det ;)

Imorgon åker jag till Sthlm, ...

Lost lost lost

Vi hade en kris förra året. Vi pratade, vi pratade, vi kom på en temporär lösning, lösningen fungerade bra. Det temporära blev till ett nytt liv... Som höll i sig. Mamma sa att det inte var min uppgift att lösa allt, det var inte min uppgift att tänka på framtiden, konsekvenser osv. Jag är för vuxen i hjärnan sa hon. Det enda jag borde oroa mig över är mitt utseende, killar och skolan, allt sånt som femtonåriga tjejer gör. Men just nu ger jag fan i allt det. Killar kan inte göra allt fel till rätt, mitt utseende gör mig inte gladare. Skolan... Skolan är en slags befrielse, en
befrielse som pressar en hela tiden. Jag är trött på den.

... älskling, nu ska vi sova.

Så helgen var den bästa någonsin.
Alla underbara tjejer, alla super-heta-hunkar, de dramatiska incedenterna och de otroliga natt-händelserna ( kristooofer, nu ska vi sova)

Det började bra. Vi åkte (jag sov i bilen, och kom till stället där vi skulle äta med världens rufs, Alex gav mig blicken) Så köpte all gullungar glass, jag fotade. Vi skrattade hur mkt som helst. bella köpte en "Girly" och tog massa glitter i hela ansiktet. Hanna var cp som alltid, Vickan hade matchat hela sig med fred perry med "oflit". Och en massa roligt. Fast jag var den nyttiga av oss och köpte endast morotsjuice och banan. Sedan bar det av i ytterliggare 2 timmars tröttsam bilfärd.

Vi kom fram, lag överallt. To the left - guys. To the right- guys. Vi var i himmelriket (trodde vi).
Vi kom iaf dit, gick o käka. Tyvärr åt inte i så mkt. Med några undantag, Lisa, Hanna, Camilla och alla ledare glufsade i sig fisken och äckelsalladen medans vi andra svalt och närde oss på knäckebröd och mjölk.

Efter maten gick vi till vårt rum, ett minimalt klassrum, men ett mysigt klassrum. Vi bäddade våra inte-så-sköna luftmadrasser med kuddar i alla färger och med ulliga, gulliga, duniga sovsäckar (i mitt fall, en kall, tunn sovsäck). Det blev lite kivigt vem-ska-få-sova-på-Annas-högra-sida. Jag kände mig lite poppis. Första natten fick Emms äran och nästa natt fick krist-ooofer äran. I vår spelgrupp var det fyra lag, vi hade oturen att komma med pricksäkra lag. Vi kom bara till kvartsfinal där vi åkte ut. EMn cupen i största almänhet var lärorik. Jag fotade som bara den, insåg att jag älskar (älskar som i ÄLSKAR) mitt lag (med vissa undantag) enormt mycket.

Jag fick ett konstnärligt (???) ryck i lördags, så jag klippte (yeepp, det är sant) Alex och Emma. Man såg mest skillnad på Alex, asfint blev det. Jag är stolt över mitt verk.

I lördags kom polisen till skolan där vi bodde. Det var ett lag som blivit av med an massa saker (jag som inte trodde på den über-söte killen). Alla ledare vaktade ingångarna så inte gängen som höll till utanför skulle gå in. Efter ett atg satt våra ledare å spelade kort (dörren hade dom låst)
Då kommer ett p.92 lag från karlstad gående i korridoren på väg ut. En kille går lite snabbare än de andra, går två steg utanför dörren och vänder snabbt igen (de andra har hunnit gå ut). Viktoria ser detta, rusar dit snabbt som fan, puttar ut killen (som faller på ändan) och skriker "IDIOT!!!" åt honom, och smäller sedan snabbt igen dörren. Killen var ingen gangster, han var en innebandykille... Vickan skämdes ihjäl när han oroligt knackade på dörren och sa att han gick i Karlstad bk eller vad dom nu hette. När jag ändå är inne på min darling vickan...

I vår andra match hade ngn spillt vatten i andra perioden. Det blev ett himla velande när vi, de andra laget och domaren försäkte komma fram till hur vi skulle få bort vattnet, ingen hade varken handuk eller papper. Viktoria säger "men herregud" och stegar heroiskt fram och sätter sig på rumpan, gnuggar lite och woila, vattnet är borta. En stor eloge till viktori Enhager alltså.

Nu känner jag att jag inte ska skriva längre, det får bli mer imorgon isåfall... Puss från mig och "krist-oofer"