I samma takt som mörkret drar sig undan lite tidigare för varje morgon så stiger humöret. Knastrande steg över en kall och torr fotbollsplan för tankarna tillbaka till lågstadiet, hopprep och studsbollar. Underbart tycker jag!
Plötsligt vill man göra ett litet skutt för sig själv i vad jag skulle vilja kalla vårsolen. Men det gör man ju inte, det skulle se lustigt ut om alla skuttade omkring för sig själva så där.
...Och det skulle se mycket lustigt ut om jag tog en glädjeskutt. För jag kan inte skutta på rätt sätt. Mina ben viker sig och ser allmänt udda ut. Vad är grejen med det liksom? Det är en fråga jag ställt mig sen tvåan. Barn kan vara så elaka ibland.
Fred.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag hatar barn,,. din snorar, skriker och är jobbiga... talar om barn i ehm typ 6-7-8 årsåldern :O
ps. jag gillar glädjeskutt.. <3. ds.
nej, säg inte så! Man hatar inte barn man känner . Men jag förstår vad du menar. praoade på dagis i en vecka. Det gör jag aldrig om! Kan inte fatta att jag övervägt att bli dagisfröken. DAGISFRÖKEN!? huh nej
Glädjeskutt gillar du minsann, härligt! nu fortsätter jag mitt svarande..
:D
Skicka en kommentar