Vi hade en kris förra året. Vi pratade, vi pratade, vi kom på en temporär lösning, lösningen fungerade bra. Det temporära blev till ett nytt liv... Som höll i sig. Mamma sa att det inte var min uppgift att lösa allt, det var inte min uppgift att tänka på framtiden, konsekvenser osv. Jag är för vuxen i hjärnan sa hon. Det enda jag borde oroa mig över är mitt utseende, killar och skolan, allt sånt som femtonåriga tjejer gör. Men just nu ger jag fan i allt det. Killar kan inte göra allt fel till rätt, mitt utseende gör mig inte gladare. Skolan... Skolan är en slags befrielse, en
befrielse som pressar en hela tiden. Jag är trött på den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Anna då =/ du ska veta att jag finns alltid här för dej. DU kan ringa när du vill 24/7.. Vi har vart lite dåliga på att hålla kontakten på den senaste tiden, men jag tror eller jag vet att VI vet vart vi har varandra.
Men Nu ska jag Sluta tönta, mig du e cooOl jag e ännu cooolare, men troo de lr ej, de cooolaste e vårt garnnystan. Den långa, långa tråden som det inte finns ett slut på. DET är de cooolaste. DE IS THA FUCKING SHIIIET!!! )L))L)L)) massa hjärtan till dig, löv u!!! // orkar inte skriva mitt namn, du vet väl redan vem jag e. MEN BTW DU e en TÖNT!!!!!! löv u monkeY!
Du måste våga chansa, anna.
Våga. Livet är för kort, och oavsett vad du än gör så fortsätter tiden ändå att gå.. Ta initativ.
Behöver du snacka finns jag här. du kanske tycker det är sämst idé men jag bitts inte.. lovar :) [tror du vet vem jag är].
Puss på dig min kaskadkräkarvän..
Skicka en kommentar