Så idag var jag uttråkad. Så uttråkad alltså. Alltså uttråkad (vad är mitt problem?)

Och... Det är en sådan förbannelse att leva i okunnighetens mörker (aah, aaah,filosofiskt, aight?). Jag kan verkligen inte spela poker! Trivial sak att inte kunna, men nuförtiden är det vad klassen underhåller sig med. Så vad gör jag då? - jo jag sitter bara o ler, nickar och ler. Hell yeah. No shit Sherlock.

Dessutom kan jag inte se min lärare i ögonon, det är ett underligt förhållande vi har nuförtiden. Jag kan helt enkelt inte se på henne, och hon kan inte se på mig, känns det som. It'hurts, truth hurts , hurts, hurts (Usher återfall*) Allt bara för att jag inte får mvg i SO. Jag lovar, när vi pratade om det hade hon tårar i ögonen! Jag ville bara sjunka ner i marken. Först sa hon hur otroligt duktig jag var och hur imponerad hon var över mitt mogna och fantastiska svar på fråga 6. Det här går ju bra tänkte jag. Och sedan forstatte hon berätta om att hon och flera andra lärare läst mina svenska-arbeten och hur bra dom var. Och sedan sa hon att jag får vg i slutbetyg. Bara sådär, så föll bomben. Jag trodde jag skulle börja gråta. Men stark som jag är, gjorde jag inte det (jag väntade tills jag kom hem). Hon sa att jag hade vg i historia och geografi och mvg i samhällskunskap och religion. Och som ett försäk att trösta berömde hon mig för mitt religonsarbete. Jag ville ännu en gång sjunka genom jorden. Vad var detta? Ett slags skämt? Hon avslutade med att jag var en filosof och att hon spådde mig en lysande framtid. Hände det precis? Jag vet fortfarande inte hur jag ska tolka det.

Idag tänkte jag och familjen ( mamma, syster och christer) på tiden då vi var i Danmark, vi(jag) pratade om hur tjock Clara var, och hur dom danska barnen mobabde ossm och om hur jag o clara försörde ett badrum genom att basta (det fanns ingen bastu, så vi gjorde en egen), det svämmade över och rann ut vatten i sovrummet. Sedan pratade vi me rom mobbingen, vi fick inte studsta på studsmattan... Det är fortfarande en smärtsamt ämne.

Bilddagboken - fuck off! Bilder är bara en millesekund av verkligheten. Gah, så sur blir jag. Jag är inte normal längre. NU orkar jag inte skriva mer, måste tillbaka till bd (SE JAG HAR INGET LIV!)

Ciao, nu ska jag läsa om det hårda livet i Australien.