Give me the taste, give me the joy of summerwine. I remember you and I start to smile. Even though you don't want to know me, I get on by, and I'll go the extra mile.
Idag vet jag inte mycket, det känns så iallafall. Det känns som om livet är en enda lång dag, och jag har försovit mig. Precis så känns det. Dagens sanning alltså.
Dessutom så känner jag mig tom, men det är nog mest för att jag är hungrig. Jag och Robert har blivit, bra friends. Jobbigt... Nu så här i slutet. Damp. Dessutom har jag blivit bättre kompis med Fanny och Erik och alla. Nu på slutet. Det är ju typiskt.
Idag provade jag på rullstolsbasket för första gången. Riktigt kul var det. Men det kändes bra att kunna resa sig från rullstolen också...
Jag kan inte föreställa mig känslan att veta att man aldrig någonsin skulle kunna gå mer. Aldrig. Det känns så overkligt. Samma sak känns det om att förlora en hand eller något liknande.
Sitta där och... ja, inte ha en hand. Man blundar, tänker att, nu rör jag på handen. Det känns som att man rör handen, hjärnan tänker det liksom, men så kollar man och, nehä, ingen hand. Helt sjukt.
Linda skugge lägger ner sin blogg...
Nu ska jag inte skriva mer, jag ska istället vara mer tom och mer... tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar