Ett slag för organiliteten

En för mamma, en för pappa, en för mormor och brrrrrr en för morfar.
Embryo säger yo! Jag säger Yo! And there you go.

Yo!
En dag sitter du där, precis som alla andra, och undrar när fan det ska hända något. För visst gör vi det, alla vi? Vi som har det, det konstiga, pirriga och unga livet... Eller? För jag vet inte. Jag känner mig mest som en vilsen pingvin *klapp klapp*.

Så när ska det hända något som skakar om oss alla? Något som skakar om mig iallafall. Jag förbereder mig för jordbävningarna, men allt jag möter är små skälvningar som inte ens får mina ögonlock att reagera i form av en hastig blinkning.

It sucks. Y'all sucks. I hate you. Y'all, y'all, y'all. Nej skoja bara. I like y'all.

Just nu funderar jag över impressionismen och populariteten. No shit sherlock. Bevakare hit och bevakare dit. Vill ha? -Knappast. Okej...lite då. Men jag kan tygla mig. Jag håller ut ett par år till, sedan blir ordet "bevakare" ett minne blott, "stalker" is the way to go.

xox

Aj